Bra artikel om asylmottagande

Dagens Nyheter hade en fin artikel om en en asylsökande man från Afghanistan som begick självmord i ett svenskt häkte. Artikeln ger en gripande berättelse om en människas ofattbara öde. Men den sätter också händelsen i ett sammanhang. I en faktaruta får vi veta att Sverige flera gånger har kritiserats för att asylsökande och andra isoleras i små, trånga häktesceller.

Ett människoöde som får berätta om ett större sammanhang.

Journalistik när den är som bäst (och mest hjärtslitande).

"PK-taliban"

Att Quick Response får in relativt många hatbrev är besynnerligt med tanke på att vi alltid har förordat samtal och dialog framför pekpinnar och provokationer. Det är förstås lätt att deppa över hatbrev, men ibland är de ju bara fasligt roliga. Häromveckan var det till exempel någon som avslutade en ursinnig kommentar med följande punch line:

Klipp er och skaffa riktiga jobb, era förbannade PK-talibaner.

PK-taliban, vilken fantastiskt rolig oxymoron.

Andra epitet som vi har blivit tilldelade den senaste tiden är "vanelögnare" (på en stor, främlingsfientlig sajt) och "invandrartidning" (i nationaldemokraternas husorgan Nationell idag, som numera får statsbidrag på 2,3 miljoner kronor).

Tack för alla roliga stunder, hörni!

Förorter

Dessa älskade, hatade förorter.

I söndags hamnade de återigen i mediernas blickfång.

Sveriges radio P1 sände dokumentären Tensta ligger mitt i Sverige. Journalisten Johanna Langhorst reste tillbaka till förorten Tensta i Stockholm. Där bodde hon i 17 år. Ända tills äldste sonen rånades för andra gången. Då flyttade familjen.

I dokumentären vill Johanna ta reda på vad "felet" är med Tensta. Varför tillåts ett ungdomsgäng, som enligt polisen består av 30 personer, härja fritt i en stadsdel med 17 000 invånare? Och varför blir dessa ungdomar representanter för alla Tenstabor när medierna rapporterar om stadsdelen?

Det är en dokumentär som ställer frågor. Johanna vrider och vänder på debatten om de svenska förorterna. Hon låter många röster höras. Redovisar flera perspektiv. Och jag tycker att det blir bra. På det stora hela. Här är några anledningar:

• Dokumentären gör det tydligt att det är ett litet antal ungdomar som lever rövare i Tensta. Dessa ungdomar beskrivs inte som representanter för alla Tenstabor.
• Det framgår att det finns personer i Tensta som engagerar sig för en bättre och tryggare stadsdel. Människor beskrivs inte som passiva.
• Dokumentären visar att det finns Tenstabor som älskar sin stadsdel och aldrig skulle vilja flytta därifrån.
• Det framgår att det finns sociala faktorer bakom många problem i Tensta. Skolan har till exempel en tuff uppgift att ta hand om nyanlända.
• En extra guldstjärna får Johanna Langhorst för att hon avslöjar innerstadsbors fördomar om Tensta och för att hon vågar diskutera mediernas ansvar för bilden av Tensta. Varför rapporterar ingen om det "segrerade Bromma"? Eller om det "farliga Södermalm", där det anmäls fler våldsbrott per invånare än i Botkyrka kommun?

Minus får dokumentären för att den utgår från att något faktiskt är "fel" med Tensta. Jag tycker också att den var något spretig. Det ställdes många frågor men svaren uteblev.

Läs även Johanna Langhorsts debattartikel i SvD.

SvD publicerade samma dag detta reportage. Det saknar många av de pluspoäng som Johanna Langhorst fick med i sin dokumentär (se punktlista ovan).