Förskjutning i journalisters språk?

För drygt en vecka sedan var jag i Finland för att föreläsa om hur svenska medier brister på olika sätt när det gäller bevakning av ämnen kopplade till hur dagens Sverige och svenskar ser ut. Tidigare föreläsningar i länder som Island och Norge hade lärt mig att det finns väldigt mycket som europeiska länders journalistik har gemensamt. Och visst var det så att finska journalister och antirasister måste hantera samma sorts problem som vi i Sverige.

För, precis som i Sverige och i övriga delar av Europa höjs röster mot muslimer i Finland. Och precis som i Sverige och i övriga delar av Europa har ordet ”kritisk” kapats av människor med främlingsfientliga åsikter. Tänk till exempel på den nederländske politikern Geert Wilders, som i svenska medier kallas för islamkritiker.

Forskaren Karina Horsti var upprörd över att ordet kritisk i dag blivit något annat än det som det än gång var. Hon menade att hon själv som forskare var en kritiker, men i dag förknippas inte ordet med det som hon håller på med.

Även det svenska journalistiska språket har även diskuterats i Sverige den senaste veckan. Till exempel skrev Annika Hamrud som tillsammans med Elisabet Qvarford nyligen kom ut med boken ”Svensk, svenskare… Ett reportage om Sverigedemokraterna” att journalister bör avkoda det främlingsfientliga Sverigedemokratiska språket. Att beskriva partiet som ”invandringskritiskt” som partiet själva kallar sig, blir följaktligen att köpa deras retorik, menar Annika Hamrud.

Jag håller med om att journalister ska akta sig för att överta eller normalisera ett främlingsfientligt språk, för vi riskerar ju annars att sprida ett antidemokratiskt perspektiv. Men, frågan är om den språkliga förskjutningen högerextremt ut inte redan har skett. På Twitter diskuterade flera journalister det här och refererade till TT:s artikel med nyheten om Svenskarnas Parti. Så här såg artikeln ut i Svenska Dagbladets version.

Ingressen lyder:

Svenskarnas Parti, som brukar beskrivas som nazistiskt, gör ikväll debut i fullmäktige i Grästorp där partiledaren Daniel Höglund valts in.

”Brukar beskrivas” är inte samma sak som att vara. Frågan är varför vissa journalister inte vågar kalla nazister för just det de är.

Att inte kalla nazister för nazister, är det att vara opartisk?